Peter räddade mitt liv
I söndags hände nåt hemskt som jag kommer aldrig glömma det men jag försöker gå vidare och rädslan ska inte få förstöra mitt liv.
Jag kvävas nästan av mat och kunde inte andas riktigt och när Peter räddade mitt liv så spydde jag upp alla mat och vågade inte äta, det var värsta jag har upplevt.
Jag kunde ha dött om Peter inte var hemma och det gjorde mig livrädd att äta igen, nu har jag öm i bröstet.
Fyfan säger jag bara..
Nu kan jag bara säga att jag är tacksam att jag lever och tack Peter att du räddade mitt liv..