-

Hej alla!

Jag hoppas att ni mår bra??

Jag har skrivit här samma texter i privatblogg också.

Jag har inte berättat det förut för vi vet inte säker om det är 100% men nu verkar det som det är typ finns risk att Anton är döv.
Vi har gjort test när vi var på BB och det visade ingenting och Anton har gjort fler tester men samma resultat så vi fick remiss och idag var vi där och gjorde samma test som gjorde på BB och det visade samma resultat.
Vi ska få en ny tid om ca fyra veckor och ska göra annan test.

Hon som jobbade på hörcentralen frågade mig om jag har ärftligt och jag sade nej fast mina föräldrar är döva men deras mamma födde dem med röd hund och när det gäller mig så är det inte 100% säker vad orsaker är men jag regerade ljud när jag var småbebis.
Det berodde kanske på olycka som gjorde mig döv eller så är det nåt annat, ingen vet om det.
Fast kanske det är mig han har ärvt av och ingen kan svara på fråga hur han blev döv och jag vet inte hur jag känner mig för jag tänker så mycket just nu på allt hur hans uppväxt kommer bli, var han kommer gå på förskolan, skolan och gymnasiet.

Jag som borde inte känna så inför skolan o annat livet som kan hända Anton om han är döv för jag hade inte problem med att gick på Vänerskolan eller i Örebro gymnasiet för det har funkat bra för mig och jag vet inte hur mina föräldrar kände när de lämnade mig tidigt när jag bodde på elevhem i Vänersborg men jag är säker på att det måste ha varit känns jobbigt för dem att lämnade mig tidigt och saknade mig varje dag.
Jag vet att det är för tidigt att känna så och tänker på framåt men jag kunde inte låta bli för jag vet att det kommer gör ont att lämna honom i Örebro och saknar honom.
Jag vet inte ens heller om jag vill att han ska gå gymnasiet i Örebro, inte illa menat men ja som sagt vet jag inte om jag vill släppa Anton till en annan stad och inte vet vad han gör där och hur han har det varje dag.
Som föräldrar vill alltid barns bästa och vill att barn ska få det bra i skolan och annat.

Jag ska egentligen inte tänker eller känna nu, utan njuta av livet med Anton nu när han är så goo och min sötis fast han kan vara jobbigt ibland när han skriker, hihi men ändå är han det bästa som har hänt vårt liv och vi älskar honom så mycket.

Anton, vi älskar dig så mycket..