Min Axel



Gud vad jag älskar dig så väldigt mycket och det är underbart att du är här hos oss nu.

Idag börjar Peter jobba igen så nu är jag och Axel ensam hemma.
Jag passar på att njuta att vara ensam med Axel för på fredag är förskolan stängt så kommer Anton vara hemma och nästa vecka börjar Anton 15 timmar i vecka på förskolan så Anton kommer att vara hemma mer med oss och jag hoppas att det kommer gå bra att ha två barn samtidigt hemma, kommer nog bli lite kaos först skulle jag tro men sen blir det säker bättre.

Jisses jag har 300 oläst i bloglovin, få läsa det när jag har tid.

Write soon...

Antons första mötet med Axel



Jag har ju lovat att berätta hur hans reaktion när han träffade Axel första gång och det var verkligt annorlunda och Anton var inte lik.

Jag var nervös och väntade på Peter och Anton som skulle komma till BB, kunde inte alls väntade i rum så jag tog med Axel ut till korridor för att kolla om Peter och Anton har kommit men inte än och det tog bara några minuter så såg jag dem kom.
Jag kunde inte hålla tårarna när jag såg Anton gick mot mig och jag grät direkt och krama om honom, han blev så stum och såg fundersam ut och tänkte säker på varför mamma gråter.
Jag vill verkligt inte skrämma honom men jag kunde inte sluta gråta för jag har saknat honom och jag grät inte när jag födde Axel och jag vill så gärna gråta men kunde inte, vet inte varför men när Anton kom så kom allting ut och jag grät av lycka.

Anton såg konstigt på Axel och det syns som om han ska snart gråta men det gjorde han inte utan han var så tyst och såg allvar ut.
Det är svårt att beskriva här nu hur Antons reaktion när han såg Axel men jag kan säga att det gjorde båda ont men samtidigt lyckligt också för jag kände inte igen Antons beteende för han var en annan person som vi aldrig såg förut, men det tog ca 20 minuter blev han vanligt igen och pekade på Axel så sade jag att han är hans lillebror.

När vi skulle åka hem så vinkade Anton hej då till Axel och bestämde sig att Axel inte ska följa med oss hem men när vi tog med honom ändå så blev Anton arg och ledsen så sade jag att Axel ska följa med oss hem, men Anton förstod inte riktigt utan det blev över för honom snabbt och gick med oss till bil.

När vi var hemma så var Anton som vanligt och log, vi såg även till att han inte ska känna sig utanför när andra kom för att tittade på Axel.
Men man kan ändå se att han kände sig lite avundsjuk och vill ha uppmärksamhet från oss alla och vi hoppas ändå att Anton inte känner sig utanför utan vi gör vårt bästa att han inte ska känna sig så.

Just nu vill Anton ofta röra på Axel och jag var rädd om det för han gjorde så hårt utan vet om det och jag förklarade man måste vara försiktigt men han förstår inte riktigt än, fast vi såg till att Anton ska få vara med när vi är med Axel.

Förlossningsberättelse


Nu ska jag försöka berätta hur det gick på förlossning för jag var otroligt trött och orkade inte tänka någon utan vill bara att bebis ska komma ut.

Vi har väntat och väntat att Axel ska komma ut men det blev övertid och vi fick en tid den söndag 12 februari för att kolla om man kan igångsättning men läkare vill att vi ska vänta två dagar till för mitt bästa skull eftersom jag har gjort kejsarsnitt förut och om man gör igångsättning så finns det risk att min ärr spricka därför är det bäst om värk komma själv utan behöva gör igångsättning.

Jag blev inte så besviken för jag vill inte riskera min ärr så jag väntade gärna men ingen hände fortfarande på två dagar och på alla hjärtans dag 14 februari fick vi åka igen till BB för att gör samma undersökning som jag gjorde första gång och så tyvärr sade de samma sak att jag borde vänta ännu två dagar till för allt såg så bra ut med bebis och fostervatten.
Då orkade jag inte och blev ledsen och kunde inte låta bli att gråta inför folk på sjukhuset när vi satt oss och fikade.
Men när jag tog fram min mobil och såg att jag fick sms av min storsyster som skrev att hon vill komma ändå hit trots det inte händer nåt och jag sade hon får komma om hon vill och det gjorde hon.
När hon kom så fixade jag middag till henne direkt för hon var hungrig och vi satt oss på soffa och plötsligt kände jag nåt som inte stämde och sprang till toalett så kom lite vatten ut men jag var osäker om det var vatten eller om jag kissade på mig.

Men det hände 6 gånger samma sak vatten kommer ut och till sist kommer mycket då förstod jag att det var absolut vatten som har gått.
Efter en timma kom värk och sen värkar började bli nära minut mellan så kl 3 på natt eller halv fyra åkte vi till BB, Peters mamma fick komma för att ta hand om Anton.

Då sade de sköterska att jag var öppen 4 cm, oj tänkte jag för det hände inte så när jag väntade Anton och fick åka hem två ggr för jag var bara öppen 1 cm.
Så blev jag kvar på BB och jag fick kämpade ca i 14-15 timmar, alla vi var otroligt trötta och jag gav nästan upp och sade att jag vill gör kejsarsnitt men min syster och Peter bad mig vara stark och vet att jag klarar det.
Jag kräks även när en värk som var jätte jätte ont blev jag illamående och kräks några gånger så det var inte särskilt kul när man spydde och sen fick jag torr i munnen av luftgas, fick dricka vatten och nyponsoppa.
Men sen när de sade att jag var öppen 9 cm så blev jag förvånade, oj så snart herregud och så plötsligt kommer massor sköterska och läkare då förstod jag att det är dags.

Jag fick krysta och jag skrek och skrek för det GÖR SÅ ONT, vill inte skrämma er men det gjorde svinont och jag trodde att jag dör nästan, när läkare använde sugklocka på Axel huvudet och tog ut honom så kände smärtor inte längre för allt försvann plötsligt och jag blev bara så överlycklig och glad.
Det var otroligt känsla och jag är väldigt tacksam att Peter och Malin bad mig inte gav upp utan kämpade och jag är jätteglad att jag inte gjorde kejsarsnitt.

Vi är jätteglada att min syster var med för det blev mycket lättare för Peter att bara vara med mig när min syster tolka åt mig hela tiden och samtidigt tog bilder på oss.
Det var också väldigt tur att min syster ändå kom på alla hjärtans dag och efter en timma kom vatten ut, väldigt tur :).

Jag frågade även min syster om hon vill bli gudmor till Axel igen för jag känner mig att hon var ju med förlossning och var med när Axel kom ut så det betyder mycket och självklart tackade hon ja :).

Ja jag har kanske inte berätta allt precis men det var svårt att komma ihåg allt när jag var så trött och all smärtor tog kål på mig men värd.
Om det är nåt ni är nyfiken på så fråga bara..

Här kommer en dålig bild från mobil på mig och Axel :).


Snart kommer jag skriva om hur Antons reaktion när han såg Axel första gång..

Tack för er gratulerade

Hej alla.
Jag vet att jag har inte blogga och det beror på att jag var trött efter förlossning och behövde samla mig och vila så mycket jag kan.
Nu känns det mycket bättre och är lite piggare än förut, allt känns så underbart och jag har inte blivit riktigt van vid att ha två barn men det kommer..

Jag kommer att berätta mer senare när jag känner mig redo hur förlossning har gått och även visa några bilder som min syster tog.

Annars så njuter jag att vara mamma till två pojkar som jag älskar högt..

Write soon..